Hur påverkas kommunikationen och politiken av den nya tekniken? Bloggar, nättidningar, microbloggar som Twitter och fildelning förekommer i hela samhället, vilka effekter kan man förvänta sig och vilka är önskvärda? Vilka effekter kan era blogginlägg få? Debatten om FRA sägs vara en av de tillfällen då bloggare blev som en hel folkrörelse och påverkade våra politiker i riksdagen. Folket reagerade och påverkade besluten. Hur kan man använda Internet som forum för att göra sin röst hörd? Hur når vi de ungdomar i kommande val? Skriv era tankar och åsikter. Kan man driva valrörelse på nätet?
Den 15 november är det deadline för Libertas dubbelnummer som kommer dels handla om Twittersamhället och Jamlikhet. Skicka texter till libertas@s-studenter.se.
Kategorier: Libertas
Ett jämlikt samhälle. Varför vill vi ha det? Är det avundsjuka? Eller att vi tycker synd om de som inte har? Eller är det istället så att vi tror att ett jämlikt samhälle är bättre att leva i för de allra flesta? Och att alla dessutom har rätt till det välstånd som ett fungerande samhälle genererar?
Om så, varför gör vi då det? Vad är det ett jämlikt samhälle har som inte andra har? Låg arbetslöshet kan åstadkommas genom att avskaffa de sociala skyddsnäten och därmed sänka reservationslönen (gränsen för vilken lön folk kan tänka sig jobba). Detta skapar förstås låglönesektorer där det kan vara omöjligt att försörja sig på ett heltidsarbete, men sysselsättningen hålls uppe. Det är inte vänsterns arbetslinje. Istället vill vi att man ska lägga pengar på socialförsäkringar, a-kassa och omskolning. Att facket ska vara starkt och att alla löntagare ska få en större del av företagens vinster. Detta skapar jämlikhet i samhället, men trots det pratar man bara om att a-kassan är bra för den enskilda som blir arbetslös. Om jämlikhet är ett mål i sig, som förutom den lägsta decentilen även en stabil majoritet i samhället tjänar på, borde vi aldrig behöva ta diskussionen med medelklassen om huruvida man ska tycka synd om fattiga eller inte. Omfördelning är bra för dem också punkt.
Höstens dubbelnummer av Libertas ska handla om twittersamhället, men också om jämlikhet. Jämlikhet som ett mål för samhället och inte bara för de grupper som är gravt förfördelade. Jämlikhet som vi med all rätt är för. Även när vi ska förklara för nyblivna föräldrar i medelklassen att föräldrarförsäkringen bör individualiseras.
Skriv till Libertas på tema jämlikhet och jämställdhet! Deadline är 15 november. Lämplig textlängd: 1 000 – 9 000 tecken. Redaktionen hjälper gärna till med kommentarer och korrekturläser alla texter.
Skicka texter till libertas@s-studenter.se
Skrivråd för Libertas finns här.
Kategorier: Libertas
Även om maten blir dyrare så är det glädjande att fler och fler väljer ekologisk mat. ”Rekordförsäljningen av ekologiska varor innebar en ökning med 0,8 procent jämfört med året före och nästan en fördubbling jämfört med 2004″ skriver DN.
De varor som säljer bäst är ekologiska mejerivaror och ekologisk frukt. De står nu för sju respektive sex procent av den totala försäljningen av de båda varugrupperna. Förra årets raket är ekologisk fisk, vars försäljning tiofaldigades, från 0,3 till tre procent, mot året innan. Även ekologiskt kaffe, te, chokladdryck och frukt sålde bra, medan kundernas intresse för ekologiskt kött svalnade något.
S-studenter i Borås har inriktat sig mycket på ekologisk mat och ordnade förra året en paneldiskussion där man diskuterade studenternas ekonomi kontra ekologisk mat. Då medverkade bland annat Bo Filhade. butikschef på Coop, Anna Nyberg från SLU och Alex Bergström från (s) engagerad i miljöfrågor. Intresset för ekologisk mat visade sig vara stort hos studenter. En lärdom från paneldiskussionen blev att cornflakes, potatis och morötter ligger i ungefär samma prisklass oavsett ekologiskt eller inte. Dessutom smakar bananer och cornflakes bättre än besprutad mat.
Toppen, att försäljningen stiger!
Skrivet av redaktionsmedlem Linda Schoultz
Kategorier: S-studenter
Taggad: ekologisk mat
Tyrone Lilja, 43, har varit arbetslös i tre månader och får fortfarande inte någon a-kassa. Till följd av detta ligger han efter med hyran och kan inte träffa sina barn som bor på annan ort och nya regler från den första juli förvärrar situationen, skriver Efter Arbetet.
Det är drygt att inte ha pengar. Därför ska fler söka jobb, gärna lägre betalda, om man sänker a-kassan. Men det finns mycket mer som är jobbigt här i världen. Att riskera att bli vräkt, att behöva låna till sin telefonräkning och att inte få träffa sina barn till exempel. Allt detta drabbas Tyrone Lilja av pga regerings nya regler för a-kassan.
Är tanken att om man försvårar livet ännu mer för någon som blivit arbetslös så kommer de acceptera ännu sämre villkor och därmed komma i arbete ännu snabbare? Långt ifrån alla har marginalerna som krävs för att leva utan lön i tre-fyra månader och Tyrone Lijas fall är långt ifrån unikt enligt Åke Ljunggren på IF metall.
– Reglerna är fruktansvärt knepiga och kantiga. Efter lagändringen har det blivit hemskt.[...] Otroligt mycket extrajobb, plus en oförutsägbar situation för den arbetslöse.
Att sänka a-kassan är i sig fel då det ökar klyftorna i samhället, straffar folk som drabbats av arbetslöshet och sänker lönerna generellt. När man dessutom försvårar för de som har rätt att få ut den sänkta a-kassan så att deras barn blir lidande har man sedan länge passerat gränsen till det vidriga. Enskilda individer är de drabbade. En regering som säger sig värna individens rättigheter den skyldige, än en gång.
Skrivet av Jesper Alex-Petersen, medlem i Libertas redaktion
Sven-Erik Österberg och Handelshögskolans S-studenter har skrivet om regeringens motiv och konsekvenserna av dess politik på Newsmill.
Kategorier: Alliansen · Ekonomisk politik · Fackligt · Försäkringskassan · Rättvisa
Taggad: a-kassa, sjukskrivningssystemet, utanförskap
Tema: Nyheter vi aldrig kommer att se i SD-kuriren…
Sveriges invandrare är företagsamma. Uppskattningsvis en kvarts miljon svenska företag (varav en majoritet är små- och medelstora företag) drivs av svenskar med utländsk härkomst. Invandrare står för en femtedel av det sammanlagda nyföretagandet i landet.
Men hittills okänt är att invandringen även driver den svenska utrikeshandeln. En studie genomförd av nationalekonomen Andreas Hatzigeorgiou visar att invandringen bidrar till en ökad export och import mellan Sverige och utriket.
Lek med tanken! Jimmie Åkesson, Björn Söder och Erik Almqvist tvingas hantera verkligheten. Vad som helst skulle kunna hända.
Upplagt av Jesper Alex-Petersen, medlem i Libertas redaktion
Kategorier: immigration
Taggad: etnicitet, rasism, utanförskap
Mycket har skrivits om Anna Ankas inlägg om hemmafruar, riktiga män och mexikanska gästarbetare. Så mycket att man efter ett tag måste läsa det och när man ändå är inne på Newsmill blir det gärna ett par inlägg till. Det är då jag råkar läsa Roland Poirier Martinssons debattartikel på samma ämne med titeln ”Ingenting går upp mot en riktig hemmafru”.
Hans tes är att en tyckarelit anser att det inte är bra om en mamma vill ta hand om sina barn, något som han har svårt att försvara utomlands eftersom det verkar ologiskt. Problemformuleringen om hemmafruar har aldrig varit att mammor inte borde vilja ta hand om sina barn. Att Martinsson har svårt att förklara ståndpunkten beror alltså snarare på att han hittat på den enligt principen: om man avgör både sina egna och motståndarerns argument så är det mycket lättare att vinna. En annan ståndpunkt som han också inte kan förklara utomlands är att folk tycker att män som försörjer sin familj är själviska. Vem tycker det? Om man börjar lägga till åsikter som att män som föredrar att vara den enda i familjen med en riktig pension är själviska, eller att män som har svårt att leva i förhållande där de inte kan hävda att de minsann är de som drar in pengar så det är de som måste ha sista ordet i alla beslut kan man definitivt hitta motståndare som är av andra åsikter än Martinsson, men det är å andra sidan fullt förklarligt. Varför diskuterar han inte det med sina kompisar i Texas? Är det för mycket begärt av en proffessionell opinionsbildare som Martinsson att han bemöter argument från verkligheten istället för att hitta på egna?
Roland Poirier Martinsson kanske inte tycker att han är en proffessionell opninionsbildare. I alla fall positionerar han sig mot åsiktseliten, som sägs dominerar medierna och det offentliga samtalet. Vad han inte nämner (och inte Newsmills inforuta heller klarar av att förmedla) är att han är chef på tankesmedjan Timbros medieinstitut och kolumnist i konservativa Svenska Dagbladet. På vilket sätt tillhör inte Roland Poirier Martinsson en elit som tycker till i det offentliga samtalet?
Förövrigt, eftersom mitt ursprungliga ärende på Newsmill var att läsa det, kan jag rekommendera Kajsa Borgnäs och hennes kollegers debattinlägg om utbildning på sidan. Vad är det som gör att folk fortfarande försvarar en röst på Alliansen? Visst kan vissa saker bli bättre än de varit under Socialdemokratiskt styre, men gå med i partiet och berätta vad du vill göra istället då. Demokrati är ingen en åskådarsport.
Skrivet av Jesper Alex-Petersen, medlem i Libertas redaktion
Kategorier: Alliansen · Rättvisa · S-studenter · nyliberalism · socialdemokrati
Taggad: Roland Poirier Martinsson, Timbro
Det är svårt att förstå Adam Cwejman, ordförande i Liberala ungdomsförbundet. Han verkar tro att Mia Engberg sysslar med statlig opionsbildning. Har någon framfört bevis för att regeringen genom fristående produktion av feministisk porr vill läxa upp medborgarna? Eller att Svenska filminstitutet gav Mia Engberg pengar för att läxa upp någon för att synen på sexualitet är en statlig kärnfråga?
Det verkar inte så och tillsvidare måste väl den nyktra ståndpunkten då vara att Svenska filminstitutet antagligen tyckte hennes filmprojekt var intressant och valde att tilldela henne ca 2,6 promille av de anslag de ger ut. Att Britt-Marie Trensmar och andra debattörer har andra motiv för att stödja Engberg och filminstitutet säger väldigt lite om förekomsten av statlig opinionsbildning.
Frågan om kulturstöd i allmänhet är något helt annat. Men om Liberala ungdomsförbundet är emot det vore det mer hederligt att exemplifiera med ”Män som hatar kvinnor” som lär ha fått många gånger mer pengar än ”Dirty diaries”.
För övrigt har en redaktionsmedlem sett ”Dirty diaries”. Kanske blir det en recension i Libertas under hösten.
Skrivet av Jesper Alex-Petersen, medlem av Libertas redaktion.
Kategorier: S-studenter
Sista dag att bli nominerad av sin klubb är den 25 september. Du som har intresse för tidningen – om det så är redigering, illustrationer, fotografier eller kultur – engagera dig!
Kategorier: S-studenter
Jag är inte kyrklig och jag är inte religiös. Jag är inte ateist och heller egentligen inte agnostiker. Däremot är jag fortfarande medlem i Svenska kyrkan. Det är en organisation, som förutom tron, bygger på åtskilliga andra principer och som rymmer många olika sorters verksamheter. Det finns där både progessivitet och konservatism. När KG Hammar var ärkebiskop sade jag ibland att den dag han lämnar sitt ämbete går jag ur kyrkan – inte som en protest utan för att visa att jag stödde hans gärning. När väl avgången kom tänkte jag att jag skulle ge den nya ärkebiskopen en chans och så blev det. Jag är och förblir under överskådlig framtid medlem i Svenska kyrkan, och jag tycker att jag har goda skäl till det. Det finns till exempel i Lund en mycket fin verksamhet som utgör en brygga mellan barn med funktionshinder och barn utan funktionshinder. Denna verksamhet stöder jag gärna.
Visst, det finns som sagt riktigt konservativa präster och församlingar inom Svenska kyrkan. Men handen på hjärtat så finns det även många konservativa eller allmänborgerliga socialdemokratiska kommunalråd och arbetarekommuner. Medlemskapet i kyrkan, precis som vilken annan organisation som helst, handlar om en bedömning, ett vägande att för och mot. Tills vidare väger för tyngre än mot.
En sak jag verkligen tycker är bra med Svenska kyrkan är att den styrs efter demokratiska principer. Det är vi medlemmar som förutom eventuell medverkan i den dagliga verksamheten kan påverka kyrkopolitiken genom vår rösträtt. Detta förfarande torde vara om inte världsunikt så åtminstone mycket ovanligt. Vad har då politiska partier i kyrkan att göra? Svaret på den frågan är egentligen: precis hur mycket de vill. De ideologiska skillnaderna mellan socialister, liberaler, liberalkonservativa och nationalkonservativa stannar vid kyrkporten. Precis som Socialdemokraterna byggde folkhemmet vill man fortsätta bygga en folkkyrka, öppen och demokratisk, frihetlig och progressiv. Man vill förstärka dess röst mot ojämlikhet och förtryck. Detta initiativ stöder jag. Sveriges kyrkligt aktiva socialdemokrater antog om jag inte minns fel kravet om könsneutrala äktenskap (också i kyrkan) innan detta krav omfamnades av själva partiet. Inför årets val ställer man krav på att samkönade par ska kunna vigas i sin egen hemförsamling och att anställda inom kyrkan ska utbildas och bildas vad gäller HBT. Man tar också stark ställning mot den israeliska muren, byggd på palestinsk mark, man vill bedriva påverkansarbete mot de krafter som hindrar en effektiv hiv-bekämpning och man vill stödja andra kyrkor runt om i världen som tar strid för mänskliga rättigheter och religionsfrihet.
Denna socialdemokratiska progressiva politik, grundad på en tydlig respekt för alla människors lika värde, står i skarp kontrast till de främlingsfientliga mörkerkrafter som sedan valet 2001 har försökt nästla sig in kyrkopolitiken. Sverigedemokraterna ställer i år upp med fler kandidater än någonsin. Att som medlem i kyrkan i den här situationen vägra eller strunta i att rösta blir därför en skymf mot humanism och medmänsklighet. Den lättjan har vi inte råd med i dagens politiska klimat.
Så rösta! Och du som vänster och sosse som ibland känner att partiet tagit till sig litet väl mycket av borgerliga tongångar – här är faktiskt valet för dig. Ty själv har jag inte någon gång gått med så lätta steg till valurnan som de gånger jag röstat i kyrkovalen. För då har partiet och jag genomgående varit nästan helt överens. Där vi inte har varit inne på precis samma linje har det handlat det om skillnader i nyans, inte i färg. Sveriges tunga kyrkligt aktiva socialdemokrater är genomgående röda. Därför får de helhjärtat min röst i kyrkovalet den 20 september. Jag vill att de också får din.
/Daniel Johansson, medlem i Libertas redaktion.
Om kyrkovalet på Socialdemokraternas hemsida
Kategorier: Ideologi · socialdemokrati · socialism
Taggad: val
För ett individuellt och kollektivt perspektiv på 90-talskrisen verkar Gustav Fridolin ha skrivet boken man borde ha läst i sommar.
För en artikel om utslagning på arbetsmarknaden och hur vi bygger ett samhälle som bejakar det se SvD, av alla ställen.
”Det är en paradox att ansvariga politiker i dag å ena sidan konsekvent hävdar ”arbetslinjen” – alltså tanken att alla i princip ska vara ute i arbetslivet – och å andra sidan accepterar att arbetstagare behandlas som slit och släng-vara.”
Trodde aldrig att jag skulle läsa detta i SvD, men det är roligt att bli överraskad ibland.
Skrivet av Jesper Alex-Petersen, medlem i Libertas redaktion
Kategorier: S-studenter
