Marika Lindgren Åsbrink skriver om klassklyftor så rakt och enkelt i all sin orättvisa att det är ett under att det fortfarande finns människor som hävdar att alla har samma chans, att vi minsann inte har ett klassamhälle, att det är upp till var och en. Inkomst, skolresultat, lärartäthet, resursfördelning. Hur i hela friden är det möjligt att föra en sådan politik och komma undan med det, att dessutom gå till val på att öka klyftorna ännu mer?
/Johanna Pettersson
